Nordmyran.se Rotating Header Image

Paddla eller ro

Ladda ner kartan mellan Hagudden-Andersboviken (Nordmyran-Nedre Dalälven)

Att sakta glida fram mellan vassen i kanalen mellan Hagudden och Andersboviken är en sällsam upplevelse. Särskilt om sommaren när gäddor lurar under näckrosorna och trollsländor viner genom luften. Att likna det vid ett litet Egypten känns inte fel när ytterligare en häger plötsligt flaxar upp ur vassen. Börja eller sluta resan vid Östa eller Hagudden där det finns hamnar så får du se både Dalälven och Nordmyrasjön. Gör det som en egen dagstur eller som en del i att upptäcka den vackra nationalparken i Färnebofjärden.

Foto: Andrew Bourke

Foto: Andrew Bourke

En märklig händelse

Midsommarhelgen har alltid varit efterlängtad av dom som älskar att vara ute i naturen, och särskilt om det är ett strålande väder, såsom det var 1935. Jag hade köpt en begagnad eka av Karl-Erik Hedbom. När den efter mycket arbete var uppsnyggad och sjöduglig så sjösattes den vid Hagudden.

Det blev midsommar och jag och en rar flicka, hon var 16 och jag var 17 år, hade bestämt oss för att ro till Sandön och tälta med det nyinköpta fyrmanstältet. Sträckan mellan Hagudden och Sandön är 9 kilometer lång. Man var stark i armarna vid den åldern och vattenytan var blank som en spegel. Jag hade arbetat på dagen så det blev sent på kvällen innan vi kom fram och fick tältet rest och gått till vila. Just som vi skulle somna så fick vi höra ljudet av ett travande hovdjur strax utanför tältet. Vi sa båda två att det måste vara en häst som travade förbi.

På morgonen sen vi druckit kaffe skulle vi ta en promenad. Vi följde stranden runt den ö eller holme där vi tältat. Vi hade bara gått en kort sträcka då vi fick se en häst liggande i strandkanten. Vi tittade på varann och sa ”där har vi förklaringen till det vi hörde i går kväll”. Då vi kom närmare såg vi att hästen måste ha varit död en längre tid.

Några dagar senare fick vi förklaringen till att det låg en död häst på Sandön. En arrendator i Östa hade kört timmer med häst till sågen. När avlastningen var klar skenade hästen ut mot korsälven där isen var så svag att hästen drunknade. På våren när flottarna började hittade dom hästen vid Sisudd. Där den låg var det bara berghällar så den drogs rakt över älvfåran till Sandön där den begravdes. När sen vårfloden kom spolades sanden bort och hästen låg bar. Det var så vi såg den. Det gick rykten att hästen haft det svårt här på jorden och därför tod sitt liv. Vad det vi hörde på midsommarnatten ett glädjetrav över att ha kommit till hästarnas himmel där det var bättre än här på jorden?

Berättad av Gösta Holmström för Lasse Lööf

Sotnätfjäril

Nu är det fjärilstider! I Nordmyrans fuktiga miljöer kan man hitta Sotnätfjärilen (Melitaea diamina) – en brunsvart praktfull nätfjäril som lever på att suga nektar ut vänderotsväxter. Fjärilen har minskat drastiskt i hela Europa i takt med att mer mark torrläggs genom dikning. Då buskas landskapet igen och de växter som Sotnätfjärilen är beroende av försvinner.

Enligt rödlistan är Sotnätfjärilen idag Missgynnad i Sverige (NT), Försvunnen (RE) i Danmark och Akut hotad (CR) i Finland.
Foto: cfp

Foto: cfp

Artdatabanken
Wikipedia

Slaguggla

Nu är det uggletider! Ugglorna har redan börjat sina nattliga spel i februari men än är det inte för sent att få höra en uggla. Det är ofta en oförglömlig upplevelse att sitta stilla en natt och bara lyssna. På Nordmyran är den kanske finaste arten Slaguggla (Strix Uralensis)

Slagugglan trivs bra vid Nordmyrans översvämningsmarker där man kan se den jaga nattetid. Slagugglan behöver gamla ihåliga träd av tall eller asp för att kunna bygga bo. Den här uggalns föda består i huvudsak av smågnagare, här på Nordmyran speciellt vattensork, men fåglar och grodor ingår också i kosten. Det är en stor uggla som är 60-62 cm lång och har en vingbredd på 124-134 cm.

Lätet från en Slaguggla påminner lite om ett nasalt skorrande hundskall både när den lockar och varnar.

Slaguggla (Strix Uralensis)

Slaguggla (Strix Uralensis)

Slagugglepar håller ihop hela livet. Äldre individer är väldigt bofasta och stannar i samma revir år efter år. Fågelns namn kommer sig av att honan är mycket vaksam under häckningen och slår kraftfullt till mot huvudet på den som råkar sig för nära boet. Så nöj er med att lyssna på denna vackra uggla och försök inte söka upp dess bo!

Slagugglans fortsatta levnad hotas idag av tendensen hos det moderna skogsbruket att ta bort död ved i form av högstubbar eftersom ugglan bor i sådana. Även om avverkningen bara sker runt omkring en högstubbe kan slagugglan överge boplatsen efter en tid.

Lurar storgäddan vid Hagudden?

Eddie tycker mycket om att fiska. Efter skolan inne i Tärnsjö så cyklar han ofta till Hagudden och metar mört och småabborre. En dag ville Eddie prova att fiska med kastspö och större drag, ingen trodde att gäddan lurade i vassen. Men det gjorde den och Eddie fick en härlig 3-kilosgädda!

En 3-kilosgädda som Eddie Nordin fångade på Hagudden hösten -08

En 3-kilosgädda som Eddie Nordin fångade på Hagudden hösten -08

En kort historik om slåttringen av Nordmyran

Nordmyran är ett område av översvämningsängar som har kontakt med Dalälven. På sådana ängar har älvängsslåttern haft stor omfattning och betydelse sedan länge. Näringen ifrån de återkommande översvämningarna gjorde att ängarna inte behövde gödslas – älvängarna var till skillnad från andra ängar självförsörjande på näring.

Att bärga höet var ett hårt och slitsamt arbete. När de moderna jordbruksmetoderna tog över på allvar efter andra världskriget övergavs älvängsslåttern. Det halvöppna Åsa-Nisselandskapet som var vardagslandskap i hela Sveriges skogsbygder växte igen med rasande fart. Med denna storskaliga landskapsomvandling försvann en stor del av de arter som hörde till det sen länge inarbetade kulturlandskapet.

För inte så länge sen, 1998, var Nordmyran ett av dessa igenvuxna landskap. Det som i början på 50-talet hade varit ett levande landskap med växter, djur och slåtter var nu fullt av sly. Ett område som förr i tiden varit en del av bygdens livsnerv, där folket i Tärnsjö levde, tog foder och fiskade hade ersatts med en vägg av vide. Fina fåglar och växter hade försvunnit och de stora vyerna var borta. Det var därför som Nordmyrans Intresseförening startade – för att slåttra de 120 hektaren och på så sätt restaurera det gamla ängsområdet. Ledstjärnan var och är att skapa och bibehålla Nordmyrans skönhet, artrikedom och användbarhet för folket i bygden.

Några årtal
1950 En arrendator slår Nordmyran för att ta foder  till sina kor, hästar och kalvar. Nästkommande år slås inte myran alls. Och inte nästa år heller.
1970 Nordmyran är helt igenväxt.
1995 Nordmyrans Intresseförening bildas.
1998 Restaurering med buskröjning och slagslåtter påbörjas av Ove Pettersson.
2000 En del av Nordmyran slåttras för första gången sen igenväxningen tog fart.
2003 Nordmyran är restaurerad och kan slåttras i sin helhet.
2006 Ove Pettersson köper en ny slåttermaskin.

En vägg av vide hade ersatt det öppna landskapet.

En vägg av vide hade ersatt det öppna landskapet.

Nordmyran augusti 2008

Nordmyran augusti 2008

Nordmyran.se har blivit placerad i Tärnsjöbloggkartan.se och länkad till intressant.se

Grillplatsen på Hagudden

På Hagudden finns en grillplats som är byggd inne i ett hyddformat vindskydd. Det är den perfekta rastplatsen när vädret inte är det bästa eller när du har något att grilla med dig. Platsen rymmer en mindre skolklass och är ett fint utflyktsmål sommar som vinter. Det finns oftast ved för att elda och grilla med.

Grillplatsen är perfekt att använda en ruggig höstdag.

Grillplatsen är perfekt att använda en ruggig höstdag.

Vitryggig hackspett

Miljöerna kring Nordmyran med många äldre och döda lövträd är ett eldorado för hackspettar. Kanske också för den sällsynta Vitryggiga hackspetten (Dendrocopus leucotos).  I till exempel en gamal asp hittar vitryggen sin föda. 

Vitryggen är idag utrotningshotad i Sverige trots att den för hundra år sedan fanns i större delen av landet. Idag finns den vitrygguga hackspetten vid nedre dalälven och i Värmland/Dalsland: eventuellt finns det också något par kvar i småland. 2007 kunde inventerare hitta 15 par i hela landet varav endast ett häckade. 2008 hittade man inget häckande par. Framförallt är det det den stora satsningen på granplantager som har lett till vitryggens tillbakagång.

Foto: Fredrik Wilde

Foto: Fredrik Wilde

Hjälp till med att spana efter vitrygg på Nordmyran

Så här känner du igen en Vitrygg

  • Vitryggen har en stor vit fläck på den nedre delen av ryggen. Detta skiljer den från Större hackspett har vita skulderfläckar på sidan av ryggen.
  • Den ljusröda undergumpen: större hackspett har knallröd undergump och mindre hackspett inget rött alls.
  • Vitryggen har vackert streckade kroppssidor. Den Större hackspetten har vita kroppssidor medan  Mindre och Tretåig hackspett också har streckade sidor.
  • Hanen har röd hjässa, honan har svart. Hanen hos Större hackspett har en röd fläck i nacken.
  • Vitryggen är den största hackspetten, något större än större hackspett.
  • Trumningen är speciell: lyssna på naturskyddsföreningens hemsida.
  • Vitryggen gör speciella, djupa hackmärken

Läs mer
Naturskyddsföreningen
Skogsstyrelsen
Artdatabanken
Wikipedia
Naturskyddsföreningens skogsnätverk

Foto: Projekt Vitrygg

Foto: Projekt Vitrygg

Skåda fågel i fågeltornet

Om du går kyrkstigen ifrån Tärnsjö samhälle så kommer ett fågeltorn på andra sidan myren. Härifrån går all slags fågel att skåda. De finaste arterna är kopplade till de regelbundna översvämmningarna och de gamla lövträden. Vad sägs om att få se Dvärgbeckasin, Slaguggla eller Varfågel? Kanske kan du bli först med att raportera in en Vitryggig hackspett. Arter som är minst lika fina men lättare att se är Gråhäger, Spillkråka och Tofsvipa.

Foto: Lukasz Lukasi

Gråhäger – Ardea Cinerea (Foto: Lukasz Lukasi)

Utsikt ifrån fågeltornet om vintern.  Foto: John Green

Utsikt ifrån fågeltornet om vintern.